I grund och botten är jag en indiepoppare med fötterna nedstoppade i indiepop och indierock, med influenser från punk och post-punk. Har en förkärlek för skeva gitarrmatningar och ledsna damer och herrar som står för sången.
Om man hittar mig bläddrandes bland gamla soulskivor från 60- och 70-talet blir man heller inte förvånad. Gärna via Stax eller Curtis Mayfield som är en av mina all-time favorite artists. Nuförtiden jobbar jag också med väldigt mycket RnB i alla dess former och grime som fått ett fint tillbakaswing på sistone.
Den här listan då? Jo, det fanns en tid när man som basketspelare skulle mata tung hip hop annars var man inte ”basket på riktigt”. På 90-talet och en bit in på 00-talet var det ändå en del av mitt liv, man hörde när andra spelade och fick blandband av några andra med det bästa ur genren. Då sökte man såklart lite själv efter det. 90-talet präglades givetvis också av britpop, Nirvana och andra rockakter. Därför blev det lite av båda världarna då. Sen släpptes the Libertines och allt vad det innebar för den brittiska pop- och rockscenen. Några år senare kom Bloc Party och tog över mitt allt (nästan). Givetvis finns alltid Cat Power med mig hela tiden.
(The) Golden Age of Hip Hop & Soul är ett begrepp som inte jag myntat med kan såklart hålla med om. Det fanns en hel hög med grymma låtar och skivor inom de både genrerna under dessa år. Allt från gangsta hip hopen till den som är mer anpassad till de ”vanliga” människorna utan knark och gangsters. RnB/Soulen gav oerhört många hits under åren med influenser från gammal soul dock med tydliga drag mot den samtida hip hopen. Skulle man välja sida i East Coast/West Coast fighten så försökte jag hålla mig till östkusten. Hellre The Notorious B.I.G. än Tupac, men det går ju inte att komma ifrån att Dr. Dre & Snoop Doggy Dogs ”Nuthin’ but a ‘G’ Thang” och Warren G ft. Nate Dogg med ”Regulate” är klockrena hip hop låtar. Nas och (tidiga) Jay-Z var stora för mig då och hänger kvar fortfarande. Aaliyah var min stora kärlek (den första till en kändis), både att hon såklart var snygg och hennes musik grep tag i mitt hjärta att jag ilade till affären för att köpa hennes skivor. Hon var 2 år äldre än mig och det tog hårt när hon tyvärr omkom i den flygolyckan år 2001. Toni Braxton, Jill Scott, Erykah Badu är andra exempel på kvinnliga RnB-artister som jag älskar. Vad gäller hip hop så är den starkast skivan för mig: Mos Def & Talib Kweli are Black Star. Finns inte en dålig ton skivan igenom, tyckte om deras grymma texter och hur de levererade dem mot sköna beats. Ett plus i kanten att kvinnor inte var bitches utan att de sjunger om ”Brown Skin Lady” istället.
USA är landet med överlägset flest inteckningar; med lite gästspel från England, Frankrike och Sverige.
Här kommer då i alla fall 101 låtar från (The) Golden Age of Hip Hop & Soul…
/@popeyedoyle_ aka Peter
#listmakarna 